Un dén iouank é klah ur vestréz

Revue de Bretagne et de Vendée, 1888
◄   Un dén iouank é klah ur vestréz Er Glom hag er Jiboésour   ►



UN DÉN IOUANK É KLAH UR VESTRÉZ


1

Me zou mé un dénig iouank
é valé dré er vro ; ô gué.
Ma ne gavan me chonj amen
me glaskou tro ha tro. ô gué.

2

Deit hui enta guet-n-ein, plahig,
rac hui zou hui me houant : ô gué.
Kement hou pou a blijadur
el a goutantemant. ô gué.

3

Me zou mé mab un intanvés
en dès diw gommenand ; ô gué.
Unan em bou pe ziméein
guet kant skouit én argand. ô gué.

4

Laret mar hum haret, plahig,
ha rac mé oh iouank flam, ô gué.
Me yei, mar karet, d’hou koulen
guet hou tad, guet hou mam, ô gué.


5

D’hou koulen guet hou tad ha mam
ha guet ol hou predér, ô gué.
Drest peb tra guet hou prér kouhan
mar er havan ér guér. ô gué.

6

— Guet me zud ha guet mem bredér
d’em goulem n’en det quet ; ô gué.
Ne venant quet ma timéein ;
kol hou poén e hrehèt. ô gué.

7

— Hou tad, hou mam, plahig iouank,
p’en don oeit t’ou havet, ô gué.
En dès laret é kousanten
mé voh bet diméet. ô gué.

8

Ol hou predér ehué, plahig,
en dès reit ou honjé, ô gué.
Nameit neoah hou prér kouhan
e oé oeit te valé. ô gué.

9

Mœz a huersou, plahig iouank,
e hanawan hou prér : ô gué.
Ne vou quet droug erbet guet-ou
mé vein hou chervijér. ô gué.

10

Ha deit enta guet-n-ein, m’en douç,
ha deit guet-n-ein d’em bro : ô gué.
Ha m’hou lakei devout mœstrez
ar ol er péh em bô[1]. ô gué.


11

— Ne chonjet quet, dénig iouank,
rac mé on mé peurés, ô gué.
É hein mé guet-n-oh hui d’hou pro
aveit bout hou mœstréz. ô gué.

12

Me zad, me mani en dès laret,
deustou me mant goal beur, ô gué.
Ne reint quet ou merh de hani
aveit argand hag eur. ô gué.

13

— Digasset t’ein hou torn, plahig,
me lakei ar hou piz, ô gué.
Ur bizeu eur, unan argand
eit tremén hou iouankis. ô gué.

14

Ha ne paz sûr, dénig iouank,
kement-sé ne jauj quet ô gué.
Doh ur beurkaih servitourés
zou é houni hé bouet. ô gué.

15

Kenavo doh enta, plahig,
p’en doh ken aheurtet ; ô gué.
Hui hou pou kœ d’en eurusted
e mès doh keniet. ô gué.


————
  1. L’orthographe bretonne demanderait: bou. L’u est supprimé pour la rime et remplacé par l'accent circonflexe.